Jonas myser med en kopp kaffe och nyaste Hälge
Trots att jag mest tog det lugnt (låg på soffan o läste eller halvslumrade) och knappt var utanför dörrn på hela helgen så var jag inte det minsta bra i kroppen igår. Jag tog på mitt ylle underställ och klädde mig så varmt som möjligt när jag åkte till skolan, men blev stadigt sämre under dagen. Efter lunch insåg jag att jag inte hade något val, jag skulle inte klara ha nått Zumba pass senare på kvällen. Det värkte och molnade i större delen av kroppen, noll energi och minsta jag rörde mig fick musklerna att bränna till med den dära krampaktiga urvridna känslan (man har passerat mjölksyra, musklerna är så spända och överarbetade att de känns stumma och totalt kraftlösa), muskelfästena och musklerna från nacken ner till svanskotan smärtade bara man strök lätt över huden.
Det kändes jävligt att ställa in passet, men det känns nästan värre att jag helt tappat glädjen när det gäller Zumban, just nu är det bara förknippat med ångest, stress och tvång. Jag längtar tills de här fem veckorna är över, tills när jag haft mina resterande 9 pass. When its over and done.
Igår, slocknade jag på soffan efter middagen, jag sov från 18-tiden till strax efter tolv, då gick jag ut med Mumin och sen kröp jag i säng igen och somnade på en gång. Efter att ha sovit 12 timmar är jag precis lika trött som innan jag somnade, kroppen är tung och jag har noll energi. On the bright side, så behöver jag bara vara på skolan ett par timmar i dag och sen är det eget arbete för min del fram till fredag. Så, då kan jag iaf anpassa mig mer efter kroppen, behöver inte kliva upp allt för tidigt, bara ha ull underställen och vila då det behövs.
